Lite sol på stadskatterna

Jag har ledigt mitt i veckan i stället för helgen, så vi är på landet litegrann. Glömde både selar och större bur till Elva och Alba, så vi får nödlösa lite. Jag släpper dem inte lösa. Av hundra skäl. T ex har jag ingen fungerande inkallning på dem. 😉

Annonser

Valpar till salu

Det dumma är att jag får dåligt samvete för att jag inte köper valpar som är till salu, främst korthårig collievalpar, men även långhår. Det är som att, jag har ju velat ha främst korthårscollie och det har känts svårt att hitta även om jag aldrig letat seriöst för stunden, och nu FINNS det, de är leveransklara och över 8 veckor och jag köper inte?! Någon borde ta hem dem och börja träna dem! 

För det första så kan jag inte köpa hund överhuvudtaget just nu för jag jobbar och kan inte vara ledig, för ingen vill betala mig för att vara tjänstledig (va!), för det andra vill jag hellre ha sheltie. Hellre och hellre, det är det jag vill ha. 

Jag kanske borde sluta leta efter collievalpar… 😂 Men, det hör lite till min hobby att kolla runt. Runt, runt, runt. 

Snart måste jag åka och hälsa på colliegänget igen. Collie- och papillongänget, för att vara exakt. 

I krokarna 

Nog är det rätt fint här i krokarna. Jag bor alltså i lägenhet, men efter 5 minuters promenad är jag i skogen (jag vet, eftersom jag nu använder appen C25K och efter exakt fem minuters promenad är det dags att börja springa, och då har skogen just börjat). 

Vill jag trampa skogsmark ännu tidigare går ett skogsstråk mellan husen här och då tar det högst två minuter.

Lite elljusspår, lite stugor, lite vatten. Och, hehe, snö. Kämpigt för ploghögar som ligger i skugga.


Träna skogspromenad i kängor

Jag har inga ”vandrings”-kängor, och planerar ingen vandring-vandring, men jag har i dag träningsgått i mina kängor som jag har. Har haft dem länge men inte använt dem nästan alls de senaste åren. Trivs i dem, de är hårda och lite tunga, och jag känner att jag står stadigt i dem. De tar små träd om det behövs, och jag halkar inte på rötter i första taget. De är förmodligen att betrakta som tunga. Men som sagt kommer jag inte gå mil med full packning i dem.

Gick till Ormberget, friluftsområdet här bredvid. Inte heller där har jag varit så mycket de senaste åren, även om det är nära så blev det för långa promenader för Balder. 6 grader och blåst, alltså, jag törs knappt säga det men jag är så glad för det här vädret. Det är förstås synd att det inte blommar så mycket, och som synes har björkarna inte ens slagit ut färdigt. Jag tror inte jag har sett några knoppar i min hagtornshäck. Och jag har fingrat på, men inte köpt, penséer eller andra uteblommor eller bär. Och blåst är onödigt. Men temperaturen! Den är som gjord för mig. Jag är verkligen jätteglad, och är rädd att vakna till +20 grader någon morgon.

Nå, jag tog en promenad dit, och lärde mig snabbt att långa, vägvinnande steg inte är dessa kängors grej. Fick öva på taktfasta, kortare steg. Det var ganska skönt. Uttrycket ”hikefulness” kom till mig, för första gången sedan jag läste det (på bloggen Vandringsbloggen).

Lunch på en av rastplatserna på Ormberget, det är precis invid elljusspåret, men det var inte många ute i dag så jag satt i fred hela tiden.

Promenaden blev 3,5 km och jag gick på asfalt, grusväg, skogsstig och elljusspår. Brant uppför, och mycket brant nerför. På stigen jag valde såg jag först cykelspår, sedan älgspillning – så kan det bli i populära områden. Har testat skorna lite här och där och har tidigare känt begynnande skavsår på ena hälen, hade nu förberett med plåster där och inga blessyrer uppstod. Bra!

Jätteskön tur.

Visst ser de ofärdiga björklöven ut som om de har gått i höstskrud redan? De gav upp. (Skärpan blev inte där jag tänkt, men det blåste ju så…)

 

Vandring eller långa dagsturer med hund

Ett av mina huvudmål med nästa hund blir att gå mycket i skog och annan mark. Vi har långt till fjäll och en vanlig dag hinner jag inte längre än i bästa fall en busstur bort, men realistiskt blir det i vår närmaste skog här. Som är rätt stor, så det är inga problem. 

Balder hade ju klövjeväskor, enkel modell från Hööks. Satt sådär. Han bar nästan ingenting i väskorna. 🙂 Det var mer för uppgiftens skull. Nästa hund kommer också att få såna små uppgifter, men sen när vi verkligen ska gå en hel dag, då kommer den inte att ha några väskor. En dagstur i exempelvis fjällen ska inte min (lilla) hund ha som arbete, utan då ska den få njuta. 

Samma med drag, jag har ju en massa planer för drag också. Och Balder fick dra en kasse med tidningar, minsann! Nu räknar jag ju kallt med att nästa hund också är friskare i benen, men allt kommer att ske på en aktiveringsnivå mer än som fysträning.

Vet inte exakt varför jag hade behov av att skriva detta. Dels längtar jag. Och så läser jag en del om hundägare som ska fjällvandra och hur de lägger upp träningen för att även hunden ska orka bära maximalt. Kul och bra, särskilt om man har en stor hund som man räknar med kan bära sin mat. Jag vill väl samtidigt vara lite motvikt till den typen av prestationsmål. (Inte för att fjällvandrarna läser här, utan för min egen skull.) Och en skillnad är också att jag inte har någon önskan att vandringsvandra, alltså bära med mig allt, stanna, slå upp tält och bo och vandra vidare. Jag ÄR en campare, men på campingplatser. 😉 

Det var något mer jag skulle säga, jag får återkomma. P. S. Ingen hund på ingång just nu. 🙂 

Plötslig sommarvärme

Det blev varmt! Jag städade tvärt lite på altanen och kastade ut katterna, haha. I morgon är det kallt igen, så bara att passa på. 

Jag tycker på något lustigt sätt att det syns att den normala temperaturen borde ha varit 10-15 grader mindre än vad det var. Det är väl bristen på grönt och blommor kanske. Nånting med ljuset. 

Små colliebarn

I lördags hade jag det stora nöjet att hälsa på ett gäng hundar, varav två var collievalpar. 😍

Detta möte innebar att jag hela eftermiddagen och nästan hela kvällen i panik tänkte ut tiknamn, eftersom jag plötsligt kände att jag trots allt måste köpa en collie, och då vill jag ha en tik eftersom en hanhund blir FÖR stor. 😁

Sedan kunde jag sansa mig och komma tillbaka till min verklighet och funderade återigen som vanligt på namn till en sheltiehane.

När det blir vet ingen. Min syster sa: det är aldrig en bra tidpunkt. Och menar med det att det är bara att slå till när tillfälle ges.