Skogen

Bäst i test. Fast än så länge är bara skogskanterna framtinade. Vi går på allt som går att gå på i alla fall.

Annonser

1 st gullpropp

Jag önskade en vintervalp, för att den skulle gilla vintern. Men fick egentligen något bättre; en vårvintervalp. Snö, men varmt.

2,5 vecka med Happy

Det är klart att jag hade något specifikt i åtanke när jag skrev senast. Jag trodde bara aldrig att jag skulle få som jag önskade. Men här är Happy!

(Vilket inte är en typ av namn jag har på ”listan”, men han ville heta det.)

Balder ”är” morfars morbror vilket är extra extra roligt.

Träningsplaner

Okej det finns inte ens någon hund jag spanar på ännu, men nu har jag börjat tänka på vad vi ska träna, jag och nästa ludd. (Utan sikte på tävling.) Rallylydnad förstås. Men ett helt nytt område för mig är freestyle, det skulle vara kul att testa på. Synd bara att jag har usel fantasi för att komma på saker att göra, än värre kombinera dem. Och kanske i värsta fall hitta musik till! Men så långt går det nog inte.

Agility är så långt bak i mitt huvud att utöva själv, spåren med en bensvag hund är djupa. Agility är nåt jag tittar på. Men nog vet jag vi hamnar bland agilityhinder någon gång också. 🙂

Annars spår, varför inte viltspår. Att gå viltspårsprov, eller vad det heter, vore otroligt häftigt. Om mina tävlingsnerver pallar.

I denna okända framtid.

Och hundmat

Och så all denna hundmat, mitt i den stora färskfoder- och BARF-trenden (jag menar inte ”trend” som något nedvärderande), som dessutom kanske är här för att stanna, så hittade jag ju ett torrfoder som funkade jättebra till Balder, och jag längtar ibland efter att få fortsätta ge det till nästa hund. Jobbet är ju gjort, liksom (jag testade en del innan jag hittade något som jag var nöjd med) (vilket var Magnusson  Meat & Biscuit). Men tänk om nästa hund INTE mår  bra på det. Och det här med färskfoder… det låter så bra, men jag är INTE den som fixar och har i frysen (har liten frys dessutom), tinar, delar och slabbar på. Jag tycker det är nog jobb att de flesta kvällar komma ihåg att fixa för min egen frukost nästa dag. Det är lätt att föreställa sig alla gånger jag inte skulle ha kommit ihåg att ta hundmaten ur frysen.

Vad kommer min nästa hund vilja ha för mat?! Sånt kan stressa mig. Det kommer att ta jättelänge att lära känna den.

Det finns en massa fler saker jag tycker känns svåra med en okänd hund. Den kommer ju t ex inte veta att man genar där om stigen är upptrampad. Annars måste man gå runt. Allt sånt där visste Balder, han kunde också visa mig genvägar ibland. Ofta fick han också välja vilken väg vi skulle ta på promenaderna (det är många valmöjligheter bara direkt utanför dörren). Jätteskönt att alltid slippa ta alla beslut själv, vi turades om. Den nya hunden kommer ju inte veta ett skvatt om stigar och vägval.

Det är inga problem egentligen såklart.

Vissa saker vande sig Balder aldrig med, t ex att sitta vid en brasa och sitta tyst och stilla. Det kommer nästa hund få träna på redan tidigt. Det ska bli roligt.

Att välja hund

Att välja hund, ras, uppfödare, kull. Häromnatten drömde jag att jag plötsligt köpte en hund av en annan ras än sheltie. Alla var förvånade, inklusive jag själv. Lite vånda hade jag också för att jag inte köpt sheltie, som jag kammar valpläget konstant på den rasen, men jag var samtidigt lättad och sa ”jag vill ju helst hålla på med drag” och ”jag kan köpa en sheltie sen”.

Jag var lite road och konfunderad av det här, och nästa natt drömde jag att jag besökte en sheltieuppfödare med kull och att besöket avslutades med att jag förklarade att jag önskade köpa en valp. Sedan gick jag hem och hade panik över hur jag skulle lösa att ta hem en valp.

Senare kom jag på att det förmodligen delvis handlar om att jag vill ta ett beslut. Köpa hund och ordna för det. Eller bestämma att det går inte nu, jag får vänta till läget är annorlunda. Och delvis handlar det om att ju fler sheltieaveldiskussioner jag läser, desto mer vånda får jag inför framtida val.

Sheltiesar som går i avel behöver inte ha känd status på höfter och armbågar. Men fler och fler uppfödare låter röntga de hundar som ska gå i avel, och jag tycker det är jättebra. En valp med ”fria” föräldrar vill jag ju ha.

Men jag vill också att min nästa hund ska ha det utseende jag önskar. Allra helst ska den vara släkt med Balder och/eller de hundar jag kände förr i världen. Och superbra vore om uppfödaren fanns i den närmaste regionen för att kunna få hjälp med olika saker, t ex öron, päls inför utställning, kennelträffar kanske. Och så ska det passa i tid.

Tänk om jag hittar en valp som har allt, men inte röntgade föräldrar. Sviker jag några ideal om jag köper den valpen? Svaret är väl ja, vad betyder det då för mig? Förutom att valpens föräldrars höftleds- och armbågsstatus inte är känd, och man inte kan gissa särskilt bra hur min nya hunds hälsa kommer vara. Kanske bra! Men med tanke på Balders olika benproblem skulle jag ju gärna ha lite mer koll innan köp. Då är ett problem att mitt intryck av kennlar som röntgar är att de dels har långa valpköer, och dels gärna säljer till sport- och tävlingsmänniskor. Har jag ens någon chans, är det lika bra att nerprioritera röntgen? Tycker de röntgande uppfödarna att jag är en dålig människa som köper en sån hund? Är detta politik nu?!

Därför tror jag att jag drömde att jag köpte en annan ras.

Men hur som helst har jag en del att lösa innan jag köper valp av någon ras alls.

Vad lär man en hund?

Jag har inte ens någon plan för valpköp och tvivlar ibland på att det någonsin kommer att hända igen, i alla fall på den här sidan pensionen. Men jag blir ändå nervös över att tänka på vad man gör med en valp. Vad lär man den, och hur? Balder lärde jag ganska snabbt att söka ögonkontakt och ”be om lov” innan han fick ta en godis. (Det kan man inte tro, men jag menar om vi verkligen gjorde en grej av det.)  Men hur gjorde jag? Och var det fel grej att lägga krut på? Vad gör folk, och hur, och när?

Det handlar nog om att jag verkligen vill vara beredd, tänk om jag vinner på Lotto (om jag spelar) och kan tvärsluta jobba OCH köpa ett hus. Man vet aldrig!